Forntida Astronauter

Det finns över 4 000 erkända religioner. Och grunden i dem alla är densamma: en eller flera så kallade gudar stiger ner till jorden och överlämnar kunskap till ett teknologiskt primitivt folk. Vi får lära oss att detta handlar om mytologi. Symboler. Allegorier. Berättelser skapade för att förklara det oförklarliga. Men vad händer om vi gör något annat? I denna bok lägger vi alla dessa pusselbitar bredvid varandra. Texter från skilda kulturer. Vittnesmål från olika kontinenter. Monument som trotsar tid, vikt och förklaringsmodeller. Fynd som inte passar in i den accepterade historieskrivningen. När berättelserna inte längre studeras isolerat – utan som ett sammanhängande mönster – uppstår något oväntat. Motivet som träder fram är häpnadsväckande. Samma händelser återges om och om igen. Samma varelser beskrivs med olika namn. Samma teknologiska språng tillskrivs “gudar” Samma katastrof tycks avsluta en epok – och tysta dem som kom före oss. Denna bok undersöker möjligheten att mänsklighetens historia inte börjar där vi tror. Att vi inte var först. Och att de som en gång kallades gudar kanske snarare var något annat. Detta är inte en bok om tro. Detta är en bok om spår. Spår som fortfarande finns kvar – i sten, i texter och i människans kollektiva minne.

Om man klonar en människa. Har den klonen då en själ? Varifrån kom entiteterna som undervisade människan?

En försvunnen civilisation… som enligt historien sjönk i havet. Men tänk om vi har haft fel hela tiden. För mitt i Saharaöknen finns en enorm struktur… med perfekta cirklar, precis som Atlantis beskrivs. Och det stannar inte där. Spår av havsvatten. Marina organismer. En katastrof – exakt i rätt tidsperiod. Allt pekar mot samma sak. Att Atlantis kanske aldrig låg i havet. Utan på land. I Afrika.

Här återger jag mina tankar kring Malta. Vad är det egentligen som har hänt där? Varför går hjulspåren rakt ut i havet?

Det första avsnittet av min nya produktion. Se det som en presentation och förklaring.

Jag står just nu i Gla i Grekland som är resans sista plats. En enorm befäst anläggning från bronsåldern. Citadellet här är över 20 hektar stort. Det är flera gånger större än Mykene. Och hela platsen är omgiven av massiva murar byggda av enorma stenblock. Block som väger många ton. De är staplade utan murbruk.

Nästan ingen känner till den här platsen. Men den kan vara lika märklig som Mykene. Jag står just nu i Midea i Grekland. En nästan bortglömd stad från den mykenska tiden.

Här i Delfi i Grekland låg en gång världens mest berömda orakel. Kungar, generaler och härskare reste hit från hela Medelhavet för att få svar från…gudarna. Men när man går längs den heliga vägen här finns något annat som är svårt att inte lägga märke till. Stenarna. Längst ner i murarna ligger enorma block som ser betydligt äldre ut än konstruktionerna ovanpå. Och ovanpå dessa block har senare civilisationer byggt vidare.

Nästan ingen känner till den här platsen. Men den kan vara lika märklig som Mykene. Jag står just nu i Midea i Grekland. En nästan bortglömd stad från den mykenska tiden. Enligt historieböckerna byggdes den här platsen för över 3000 år sedan. Men titta på murarna. De består av enorma megalitiska stenblock.

I detta klipp visar jag dig alla märkliga detaljer på stenarna i Argos helt okommenterat, så du i lugn och ro kan bevittna allt.

Murarna runt Mykene är flera meter tjocka och upp till tolv meter höga. Stenblocken är oregelbundna men passar ändå ihop på ett märkligt exakt sätt. De väger ofta mellan flera ton och upp till tiotals ton. Det är därför de fick namnet cyklopiska murar. Inte av moderna forskare. Utan av grekerna själva. De som levde tusen år efter att staden övergivits. När de såg murarna drog de en mycket enkel slutsats. Det här kunde inte ha byggts av människor. De menade att murarna måste ha byggts av cykloper.

Efter att ha besökt samtliga megalitiska platser på Malta kommer här min förklaring på hur man byggde dessa platser.

Tarxien-templena på Malta räknas som de mest detaljerade och komplexa megalitiska byggnaderna på ön. I detta avsnitt går jag igenom vad vi faktiskt vet om platsen – hur den daterats, vad forskningen säger och vilka problem som finns med den officiella tidslinjen. Vi tittar på detaljerna, på det som saknas, och på varför Tarxien väcker fler frågor än svar.

Idag ska vi ta en titt på Ħal Saflieni Hypogeum - som är ett underjordiskt komplex - som omges av strikt kontroll och ett mycket tydligt officiellt narrativ. Redan innan man får gå ner tvingas besökare låsa in mobiltelefoner och kameror. Inget får dokumenteras. Endast de ytor som presenteras för stunden är upplysta. Allt annat hålls i mörker. Därför har denna post nästan enbart stillbilder.

Över hela Malta finns så kallade cart ruts. Det är parallella spår inhuggna direkt i den fasta kalkstenen. De löper över landskapet, uppför sluttningar, ner i dalar, genom berg – och i flera fall rakt ut i havet. Spåren ser ut som hjulspår. De är ofta exakt lika breda, med ett konsekvent avstånd mellan sig. Skillnaden är att de inte finns i jord eller lera, utan i hård sten.

I det här avsnittet undersöker jag Ħaġar Qim – ett av Maltas mest monumentala megalitiska tempel. Jag går igenom hur platsen daterats, vad man menar att den användes till och varför den etablerade tidslinjen lämnar avgörande frågor obesvarade. Vi tittar på byggnadens skala, precision och orientering – och på vad som saknas i berättelsen om hur templet faktiskt uppfördes. Avsnittet avslutas med frågan om Ħaġar Qim byggdes av dem som använde platsen, eller om den ärvdes från en tidigare tid.

I det här avsnittet går jag igenom Ġgantija på ön Gozo i Malta – ett av världens mest omdiskuterade megalitiska monument. Jag tittar på vad som faktiskt har daterats, vad som inte har daterats, och varför den etablerade tidslinjen lämnar centrala frågor obesvarade. Vi går igenom byggnadens skala, precision och graden av erosion – och varför platsen kan vara betydligt äldre än vad man vanligtvis hävdar. Avsnittet avslutas med en alternativ tolkning av Ġgantijas ålder, funktion och koppling till en global katastrof som återkommer i många traditioner.

Testfilm